Idag gick den stora loppisen av stapeln och nu hägrar lugnet i stugan. Det är kalt i trädgården för nästan alla krukor med pelargoner och olivträd har fått flytta in i källaren för vintern.
Bara de två stora lådorna med pelargoner står kvar, men i morgon ryker de också, för nu kan det väl snart bli nattfrost.
Idag satt vi i alla fall ute på eftermiddagen och njöt av solen och sensommarvärmen som var idag.
Kram på sig, Helena
Efter den tunga och sorgliga veckan vi har haft här känns det ändå lite kul att det snart är dags för den stora loppisdagen här i neighbourhooden. Den som inget viktigt har inplanerat borde styra kosan hit på lördag och fynda loss i de många olika loppisarna runt omkring i Romme. Kartor med deltagare delas ut i Tunakiosken på Rommevägen 10. Välkommen!
Caesar, 7 mars 1998-22 augusti 2011
Så fruktansvärt tomt är det här hemma. Världens snällaste hund fattas oss. Det är tomt vid min sida på natten, tomt vid den högra matskålen, och kopplet hänger i hallen och behövs inte mer. 
En schäslong för två=loveseat, riktigt cosy att sjunka ner i. Här läses sagor varje kväll, just nu Emil i Lönneberga, en av mina favoriter. Byrån där blev ju lovad ny färg och nya beslag redan i våras men än har inget hänt som synes... Inte utan att den beklagar sig lite varje kväll. Men istället har jag målat både hyllan med sagoböcker och det lilla hörnskåpet, båda är loppisfynd förstås.
Under sommaren har jag gjutit en del i betong, en tung men rolig syssla. Den här rätt fräna krukan (om jag nu får säga det själv) är gjuten i en vinkylare jag hittade på loppis och ommodifierade lite. Jo, den är rätt tung, så den står stadigt om man säger så.
Den här är lite mindre och huserar numera basiluskan, eller basilikan som en del säger. Fler grunkor och mojänger har det blivit, t ex trädgårdsplattor, hjärtan, grytunderlägg och slott som kan funka som dörrstopp eller nå't. Riktigt kul faktiskt!
Att fynda på loppis hör till sommarens höjdpunkter. Här är en närbild på en kristallkrona jag fyndade på en loppis i närheten i början på sommaren.
Alla prismor hängde på trekvarten så jag fick trä om dem allihop. Tre droppar saknas och två blommor, så nu letar jag efter likadana ersättare...
Fin är den ändå, tycker jag, där den hänger över det svarta matsalsbordet jag visade för ett par inlägg sedan. Vad den kostade? 150 riksdaler, mycket väl investerade.
Hej igen!
Bordet som kommer från min farmor och stod ett tag hemma hos mina föräldrar bor sedan några år hos oss. Det är i valnöt och fint som det var fast det irriterade mig att iläggsskivorna inte hade samma fina yta som ändarna på bordet. På bilden ovan har jag slipat bordet så där har varken skivor eller ändarna fin yta. Efter några lager färg blev det svart och riktigt fint över hela bordsytan.
Jag slipade lite här och var för att det inte skulle se så nymålat ut. Lite knäpp är man ju.
Et voilà! Tjusigt värre. Stolarna hör inte till bordet utan dem köpte vi nya för några år sedan för att passa till bordet. 
...flyttade klädbyrån ut i vardagsrummet. Och för att den skulle få plats här fick soffan, bordet och de två fåtöljerna som stod här innan snabbt skaffa sig nytt boende mha blocket. Hit kommer också en svart skönhet med plats för två att flytta så småningom. Där ska vi sitta och läsa sagor, min lilla loppa och jag. Skönheten kommer dessvärre inte förrän i juni, men innan dess ska i alla fall byrån få sig en liten omgång med både ny färg och nya beslag. Omväxling förnöjer! Kram på sig, Helena
Att lilla loppan är liten hörs ju på namnet men faktum är att även hennes rum är litet. Rummet är husets minsta, ca 6 kvadrat stort, och visserligen ljust och mysigt men trångt! Tänk dig en loppa, en kompis eller två på besök och hela Barbiefamiljen utspridd på golvet. Så drygt att städa och så svårt att leka. Jag föreslog ett loppisbesök för att hitta ett skåp eller en hylla som Barbie och kompani kunde ta i besittning, och det här fann vi på ta till vara. Loppan behövde viss övertalning för att gå med på ett köp, för det här var väl inte riktigt vad hon tänkt sig... 
Nåja, efter många lager färg och nya beslag såg det mer ut som hon tänkt sig det. Insidan tapetserades med gammal överbliven tapet och Barbies flyttlass kom. 
Sminkbordet och korgmöblerna är mina från förhistorisk tid, några gamla dockor finns också men hon föredrar de nyare med långt tjusigt hår. 
Här sitter hon ofta numera och pillemojar och golvet har varit framkomligt sen vi byggde till den här lilla ettan med sovloft. Slutet gott allting gott.
Redan förra lördagen hade vi grillpremiär här hemma i Jönsgården. Jösses, vad det var mumsigt! Jag och dotra mi hade stått och hackat bort is och snö ett bra tag för att grillen inte skulle behöva bli blöt om fötterna.
Här inne vill jag ha en ny matta. Den gamla ljusa stooora trasmattan jag har haft här ett bra tag gick nyligen hädan. Varpen gick av på flera ställen och det slutade vara en matta och blev istället en massa mattrasor som bara hjälpligt satt ihop. Suck, jag tittar på nätet och i butiker men någon matta har det ännu inte blivit, jag hittar ingen jag gillar.
...på mig, när jag glatt införskaffar en uppstammad rosmarin och släpar hem trots att de flesta fönstren redan bågnar av yrvakna pelargoner. Det är bara så roligt med blommor och växter så det inte går att låta bli att utöka samlingen när tillfälle ges. Dessutom ska ju alla pelargoner och rosmarinen ut så småningom, det är bara en tidsfråga...
Hm, ser just klart och tydligt hur elementet är i skriande behov av lite färg. Nog är det konstigt att jag aldrig tänker på det eller ens ser det när jag är i köket? Selektiv varseblivning kan vara en välsignelse; det man inte ser lider man inte av...
Några dagar innan sportlovet gjorde jag ett bra loppisfynd, nämligen det här skrivbordet. Ett extra plus för att det redan är målat och klart, jag har redan tillräckligt med målningsprojekt som väntar...
Dotra mi var först bekymrad över de få lådorna, hon skulle ju aldrig få plats med allt... Jag såg förväntansfullt fram emot en rejäl utrensning, men det sa jag inte högt förstås. Vi har spenderat många timmar med att rensa, och mycket gammalt krafs blev slängt och en låda blev fylld med saker hon ville spara. Den står i källaren numera och blir förmodligen aldrig uppackad igen, men jaja, mindre att hålla ordning på i rummet i alla fall. Nu letar vi lämplig stol till bordet. Fler loppisturer väntar alltså!
För ett bra tag sedan (läs långt innan jul) köpte jag lite tyg på Gruvgatan 13 för att klä om pianopallen. I samband med skåpmåleriet blev det äntligen av och så här blev det. Tidigare var den klädd med ett beige sammetsliknande tyg, kändes lite åttiotal...
Nu återstår bara att försöka skruva dit notstället på pianot. Det ligger löst uppepå och har så gjort sedan pianot flyttade till oss... Alltid är det något som ska göras. 
Tiden går fort när man har roligt. Vi har spenderat halva lovet i skidbacken i Idre och nu väntar några sköna dagar hemma innan lovet är slut. Jag insåg att jag visst aldrig visade hur skåpet blev när det var klart. Så här är ett par detaljbilder på mitt färdiga svarta skåp. Jag har slipat lite här och var för att få det lite nött och inte så nymålat. 
Beslagen är desamma som satt där innan, fast de kommer mycket mer till sin rätt nu mot svart bakgrund, tycker jag.
...att ångra sig. Skåpet, farmors skåp, som jag länge velat måla svart men inte riktigt vågat måla på, är numera svart. Det blev helgens projekt, och även om det inte är riktigt klart tror jag det blir bra när jag fixat färdigt.
Det var inte helt utan ångest jag drog de första penseldragen, faktum är att jag småpratade med mig själv under hela tiden jag målade det första lagret svart färg. Jag liksom rättfärdigade mitt handlande för att övertyga mig själv. Jag gjorde ett bra jobb med det för jag har helt svalt argument som; om jag sålde skåpet till någon annan skulle det kanske målas om fortare än kvickt av någon som inte kände som jag. Och hade jag köpt det på loppis istället för att ärva det och ha barndomsminnen med det här skåpet hade jag inte heller tvekat att måla det. Alltså, det måste vara bättre att behålla ett kärt skåp och bara piffa till det lite så att det passar in i min värld just nu. Knut Knutsson får helt enkelt tänka som så att jag bidragit till att höja värdet på de skåp som ännu är originalmålade genom att göra antalet mindre. 
Jo, mina steg räknas numera av den här lille rackaren. Som synes har jag några varv runt i huset att knata innan jag får hoppa i lopplådan. Lite kul är det ändå att se hur många steg det blir på en dag och lite sporrande också, självklart vill jag passera 10 000 steg innan dagen är slut!
...I might have gone a little crazy here. Tänkte göra lite marmelad och det blev 26 burkar. Oops!
Förra året gjorde jag enkel sats och de burkarna försvann i ett nafs, så i år tänkte jag ta i ordentligt från början så att vi slipper köpa färdig marmelad framåt hösten. Men hallå, 26 burkar känns lite mycket faktiskt... Den söta Floridaburken köptes 1979 när vi var i Florida första gången. Mamsen var på vippen att slänga den, men skrotsamlaren Helena räddade den för eftervärlden. 
Här står bordet dukat och väntar på lördagens middagsgäster. Menyn är dock inte klar än.
Återstår att se vad herrn kokar ihop för något mumsigt och om jag ska baka något. Här är det liksom så att jag är bagaren och han är kocken. 
Det har ett tag varit lite jobbigt för dem här hemma som gillar fil och gröt och sån't där som med fördel serveras i skål. Det beror kanske på att jag liksom rensade ut de gamla risskålarna ett bra tag innan jag hade lämpliga ersättare. De påstår det i alla fall, filätarna.
I morse tog jag bort de två sista amaryllisarna. Det blev väldans tomt så jag tog chansen att förnya blombeståndet när jag råkade ( moahahaa!) passera blomsteraffären. En ny frisk plättar i luften och ett litet myrtenträd fick jag med mig hem. På prislappen på myrten stod det begonia, kanske var det därför priset var så bra? Nu gäller det bara att få den att överleva ovanför det varma elementet i vardagsrummet.
Jag har vänt på dygnet, som vanligt, det hör till när jag är ledig. Jag läser så ruskigt bra böcker så det går inte att sluta på kvällen och sen släpar jag mig upp på morgonen (läs förmiddagen). Trots det hinner jag uträtta små storverk här hemma. Jag har till exempel målat och fått upp sonens tv-spelshylla, äntligen. Han gör vågen dagarna i ända numera eftersom den hyllan inte legat i källaren och väntat på målarfärg mer än drygt ett år... Jo, det tar sig.
