måndag 18 oktober 2010

En oäkting...

...har nästlat sig in i floran här hemma. Jag som inte ens gillar låtsasblommor, det är himla märkligt.





Jag har tänkt ett tag att det vore fint med något grönt, gärna ett litet träd, i det här gamla höganäskruset. Nu är ju det här dessvärre ett rätt mörkt hörn så det enda träd som trivs här var det här som jag köpte idag på Gruvgatan 13.
Det ser hyfsat riktigt ut, om man inte går i närkamp förstås, men se där i det sammanhanget är ju mörkret i hörnet bara en tillgång!

Jag köpte även en bit tyg som jag tror blir jättefin när den väl kommer på plats, men det får ni se en annan gång.

Kram på sig, Helena

torsdag 14 oktober 2010

Städa eller baka?


Usch, nu ligger vi efter igen. Dammråttorna börjar bli oförskämt stora och dammsugaren längtar efter mänskligt umgänge. Trots detta tänkte jag imorgon direkt efter jobbet baka istället och spendera lite tid med min gamla trotjänare från 1954. Betydligt roligare, och väldigt väldigt mycket godare. Lantpanini ska det bli till kvällens begivenhet...

Städningen finns ju kvar, och förhoppningen är att någon annan mig närstående ska drabbas av en intensiv städlust och rensa hela klabbet från damm och lort. Hemskt gärna under tiden som jag är på min begivenhet och roar mig... Moahahahaa, jo det är ju sannolikt! Om jag då redan varit framme med moppen får ju inte den stackaren utlopp för sin städlusta, nä det är helt klart bäst att ligga lågt i städfrågan. Hoppet är som bekant det sista som sviker en.

Kram på sig, Helena alias optimisten

tisdag 12 oktober 2010

Höst i kubik!


Nu är det höst på riktigt! Idag tog jag och polarn Pingu ledigt från springandet och tog med gamla farbrorn Caesar på en längre promenad istället. Fina färger på löven är det i skogen nu.

Trots tröjan tyckte Caesar att det var i kallaste laget och sparade på en fot i taget. Usch, vidrigt att behöva sticka ner sina små tassar i kalla fuktiga löv. Tacka vet han brasan som jag gjorde när vi kom hem, där i korgen bredvid ligger han än.

Spjuvern Pingu bryr sig dock inte om små petitesser som kalla löv, det mesta här i livet är ju fullständigt härligt! Precis när jag knäppte kortet vände han sig om...

Här tittar de i alla fall båda två in i kameran. Jösses, vilka stiliga vossar! Vilken tur att de är mina!
Kram på sig, Helena

tisdag 5 oktober 2010

Att måla eller att låta bli...


I vårt vardagsrum står detta skåp som jag gissar är från 20-talet. Det, som så mycket annat här hemma, kommer från min farmor. Det stod i det rum i farmors sommarhus som jag och ena syrran kamperade ihop i, mycket minnen alltså.

Jag är helt övertygad om att skåpet skulle bli makalöst tjusigt om det var matt svart. MEN kan man ge sig till att måla det när det har originalfärgen kvar (i alla fall på utsidan för insidan har farmor redan piffat till med dalablått för länge sedan...), det är frågan. Kommer jag att ångra mig? Åh, vad svårt!

Fast å andra sidan har jag numera en arbetstakt när det gäller målningsjobb här hemma som får sniglar att framstå som fartdårar, så jag hinner nog fundera på detta länge och väl. Det i sig är också konstigt för jag brukar alltid veta exakt hur jag vill ha det och sen inte tveka och vila på hanen utan slå till tvärt och med emfas.
Ja-a, dessa stora frågor som man brottas med, inte undra på att man ligger sömnlös ibland. ;-D
Kram på sig, Helena

Förresten - det var mig en anskrämlig samling damm och eterneller uppepå skåpet! Tänk bort dem för deras sekundrar är räknade.

måndag 4 oktober 2010

Prag i all sin prakt!


Hej igen! Vi, dvs herrn i huset et moi, har spenderat helgen i Prag minsann. Det var jättekul, intensivt och gott - i alla fall för det mesta... Här är en överblick över stan från borgen. Prag är stort som Stockholm och har ca 1,2 miljoner invånare.

Ingen som besöker Prag missar det astronomiska uret, inte vi heller... Döden, dvs skelettet som står precis till höger om urtavlan, var riktigt charmig när han drog i snöret så klockan slog.

Vi bodde på ett riktigt fint hotell inrett helt i jugendstil, själva huset är också från förra sekelskiftet som synes. Det låg bra till i centrum så allt var nära och lätt att gå till, och gått har vi gjort mycket.

Prag är knökfullt med vackra byggnader i olika stilar, många av dem bevarade från medeltiden då Prag var tredje största staden i Europa. Bara Rom och Istanbul var större. Den medeltida stadsplanen gör att det inte är så lätt att hitta i Prag, många små gator som går härs och tvärs, fast man följer en gata märker man snart att man befinner sig på en helt annan än den man tänkt sig. Men det är inte bara dåligt, man får gå och gå och lite motverkar det väl effekterna av kaloriintaget i alla fall...

Tyvärr måste jag avslöja att den tjeckiska kokonsten lämnar lite övrigt att önska... Den här lunchen fick vi en dag, och allt det här var bara till en person! Fläskkött i massor, kål, senap och pepparrot. Intressant men inte det godaste jag ätit, om jag säger så. Vi åt mest annat mumsigt men det är kul att pröva något typiskt tjeckiskt när vi nu var där.
Med andra ord finns det stora skäl att återuppta springandet i skogen igen efter 4 dagars uppehåll. Men lugn, jag och min trogne Pingu har flängt runt som tokar i skogen idag så nu är vi på g igen.
Kram på sig, Helena