söndag 13 februari 2011

Nu är det för sent...

...att ångra sig. Skåpet, farmors skåp, som jag länge velat måla svart men inte riktigt vågat måla på, är numera svart. Det blev helgens projekt, och även om det inte är riktigt klart tror jag det blir bra när jag fixat färdigt.
Det var inte helt utan ångest jag drog de första penseldragen, faktum är att jag småpratade med mig själv under hela tiden jag målade det första lagret svart färg. Jag liksom rättfärdigade mitt handlande för att övertyga mig själv. Jag gjorde ett bra jobb med det för jag har helt svalt argument som; om jag sålde skåpet till någon annan skulle det kanske målas om fortare än kvickt av någon som inte kände som jag. Och hade jag köpt det på loppis istället för att ärva det och ha barndomsminnen med det här skåpet hade jag inte heller tvekat att måla det. Alltså, det måste vara bättre att behålla ett kärt skåp och bara piffa till det lite så att det passar in i min värld just nu. Knut Knutsson får helt enkelt tänka som så att jag bidragit till att höja värdet på de skåp som ännu är originalmålade genom att göra antalet mindre.
Ser man det så var det i själva verket en god gärning jag gjorde!
Dags att sluta nu medan jag är på topp.
Kram på sig, Helena

onsdag 9 februari 2011

Mina steg är räknade...

Jo, mina steg räknas numera av den här lille rackaren. Som synes har jag några varv runt i huset att knata innan jag får hoppa i lopplådan. Lite kul är det ändå att se hur många steg det blir på en dag och lite sporrande också, självklart vill jag passera 10 000 steg innan dagen är slut!
Så vad väntar jag på?
Kram på sig, Helena

söndag 6 februari 2011

Ok, I admit...

...I might have gone a little crazy here. Tänkte göra lite marmelad och det blev 26 burkar. Oops!
Förra året gjorde jag enkel sats och de burkarna försvann i ett nafs, så i år tänkte jag ta i ordentligt från början så att vi slipper köpa färdig marmelad framåt hösten. Men hallå, 26 burkar känns lite mycket faktiskt... Den söta Floridaburken köptes 1979 när vi var i Florida första gången. Mamsen var på vippen att slänga den, men skrotsamlaren Helena räddade den för eftervärlden.
Vilka insatser vi skrotsamlare gör varje dag, ofta helt utan att uppmärksammas för våra goda gärningar för mänskligheten... Nåja, vi gör det ju så gärna .
God är marmeladen i alla fall, här är receptet för hugade spekulanter. Now is the time to do it för i februari är apelsinerna som bäst!

Marmelad (8-10 burkar)
1, 5 kg frukt (ett nät italienska blodapelsiner, två citroner och en blodgrape)
1,5 l kallt vatten
2,5 kg socker (=3 l)
3 tsk citronsyra
Dag 1: skrubba frukten väl och låt torka. Skiva den och spara alla kärnorna i en kopp med lite vatten så att kärnorna täcks. Lägg frukten i en rostfri buke och slå på vattnet. Låt stå i kylen till nästa dag.
Dag 2: häll över frukten och vattnet i en syltkastrull och koka på svag värme under lock i 45 min. Kärnorna ska kokas med inknutna i lite gasbinda el dyl. Häll även i vattnet från kärnorna.
Tillsätt sockret och rör om, låt koka kraftigt utan lock i ytterligare 40-50 min. Rör då och då. Lös citronsyran i lite vatten. När det kokat färdigt rör i citronsyran. Fyll på burkar och förslut direkt.
Voilà! Klart för att avnjutas.
Kram på sig, Helena

lördag 5 februari 2011

Bagaren och kocken

Här står bordet dukat och väntar på lördagens middagsgäster. Menyn är dock inte klar än.

Återstår att se vad herrn kokar ihop för något mumsigt och om jag ska baka något. Här är det liksom så att jag är bagaren och han är kocken.
De gröna assietterna från 30-talet (?) är loppisfynd, ett helt dussin loppisfynd faktiskt som jag fått överta från svärmor. Dem gillar jag verkligen så till förrätt måste det bli något som passar på assietterna, soppa är alltså helt uteslutet...
Kram på sig, Helena