I vårt vardagsrum står detta skåp som jag gissar är från 20-talet. Det, som så mycket annat här hemma, kommer från min farmor. Det stod i det rum i farmors sommarhus som jag och ena syrran kamperade ihop i, mycket minnen alltså.
Jag är helt övertygad om att skåpet skulle bli makalöst tjusigt om det var matt svart. MEN kan man ge sig till att måla det när det har originalfärgen kvar (i alla fall på utsidan för insidan har farmor redan piffat till med dalablått för länge sedan...), det är frågan. Kommer jag att ångra mig? Åh, vad svårt!
Fast å andra sidan har jag numera en arbetstakt när det gäller målningsjobb här hemma som får sniglar att framstå som fartdårar, så jag hinner nog fundera på detta länge och väl. Det i sig är också konstigt för jag brukar alltid veta exakt hur jag vill ha det och sen inte tveka och vila på hanen utan slå till tvärt och med emfas.
Ja-a, dessa stora frågor som man brottas med, inte undra på att man ligger sömnlös ibland. ;-D
Kram på sig, Helena
Förresten - det var mig en anskrämlig samling damm och eterneller uppepå skåpet! Tänk bort dem för deras sekundrar är räknade.
Oh, jag skulle inte måla detta vackra skåp! Värdet är en sak, men arbetet med mönstret som lagts ner i det är imponerande! ;-)
SvaraRadera