Usch, nu ligger vi efter igen. Dammråttorna börjar bli oförskämt stora och dammsugaren längtar efter mänskligt umgänge. Trots detta tänkte jag imorgon direkt efter jobbet baka istället och spendera lite tid med min gamla trotjänare från 1954. Betydligt roligare, och väldigt väldigt mycket godare. Lantpanini ska det bli till kvällens begivenhet...
Städningen finns ju kvar, och förhoppningen är att någon annan mig närstående ska drabbas av en intensiv städlust och rensa hela klabbet från damm och lort. Hemskt gärna under tiden som jag är på min begivenhet och roar mig... Moahahahaa, jo det är ju sannolikt! Om jag då redan varit framme med moppen får ju inte den stackaren utlopp för sin städlusta, nä det är helt klart bäst att ligga lågt i städfrågan. Hoppet är som bekant det sista som sviker en.
Kram på sig, Helena alias optimisten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar