...ja, det ska i alla fall bli ved så småningom. Just nu är det en massa bitar av tjocka stammar som ligger och skräpar på gräsmattan. Någon måste ha gillat barrträd för på vår tomt fanns det när vi flyttade hit åtta tallar, en drös med enar och en ruskigt stor och ful tuja som stod tryckt mot husväggen. Sedan dess har tujan, enarna och fyra tallar mött sin skapare. I den här hörnan vid lekstugan stod det dock två tallar som vi inte vågat ta ner själva men som vi länge velat ta bort för de skuggar och skräpar ner. Inte är de så vackra heller. Jag skulle vilja ha några fina blommande buskar som insynsskydd längs gärdesgården istället. Undrar vad vi ska välja för sort?
I fredags ringde trädfällaren och sa att han kunde ta ner de där tallarna på eftermiddagen. Det var inte riktigt vad vi hade tänkt oss som helgnöje men det var ju bara att slå till på erbjudandet. Nu ser det ut så här istället. Den tallen som är kvar kanske inte blir det så länge till den heller men vi har ju fågelungar i den ena holken just nu så därför är den kvar. Hoppas inte de små liven skrämdes ihjäl av oljudet i fredags. Nu gäller det att vässa klyvyxan och hugga ved så vedträna flyger...
Kram på sig, Helena
Det var väl himla skönt att bli av med de där?
SvaraRaderaVisst är det härligt med träd på tomten, men inte hur många som helst.
Ha det bra!
Camilla
Tallar och andra barrisar är ett rent otyg. Själva har vi räknat till nio tallar (och någon gran) som vi vill ta ner. Fyra har redan fått stryka på foten vilket har förgyllt vår vardag. Nämen, så solen kan titta ner alltså?!
SvaraRaderaBlommande buskar ja... Själv suktar jag efter några blommande pioner och håller just nu på att fundera över var de bäst kan platsa. Tror jag bara måste hitta ett bra ställe nånstans vid vår nya gräsmatta (nåväl, snart nya gräsmatta, måste bara så den först...).
Kram från moster P