Den här stora glasburken hittade jag på loppis för några veckor sedan. Åh, vad den skulle passa bra som biscottiburk - tänkte jag då, överförtjust. Den har förvisso varit en burk med biscotti i, ett litet tag, men allra mest har den varit en burk utan biscotti...
Duken fick jag med från senaste besöket hos mor och far, den har nog min mormor gjort en gång i tiden. Jag tycker det är lite häftigt med batik, jag går och laddar och vilket år som helst kommer jag att batikfärga några tråkiga lakan som ligger och väntar. Vilket år som helst alltså, inte nödvändigtvis i år. Jag måste ju först fylla burken med nya biscotti, sen kanske...
Kram på sig, Helena
Jag förstår varför den burken är tom för det mesta. För jag har smakat dina biscotti! Mmmm!
SvaraRaderaKram från grannen