Ja-a, nog för att det går framåt med byggandet, men inte tillräckligt fort om man frågar mig. Vi har sågspån till förbannelse, överallt, hela köksgolvet, trappan, hallen och vardagsrummet... Sen går snickarna, elektrikern och rörmokaren i det och drar runt det lite till, hemskt gärna med lite lätt snöiga skor... Jo, det är kul att bygga, visst, jättekul!
När jag går genom vardagsrummet mot köket försöker jag alltid hålla blicken åt höger för då får jag se det här:
Ett loppisfyndat tråg med min farmors gamla virkade spetsar och gamla vackra nycklar bland annat.
Det gäller att inte glömma bort sig och råka titta till vänster för då får man se det här. Jösses vad det ser ut här!
Det här är saker som förhoppningsvis ska tillbaka in i den lilla hallen utanför glasverandan, även om det känns som en omöjlighet att få plats med allt.
Glasverandan ja, hittills har allt krut lagts på badrummet på övervåningen för att få det färdigt. Imorgon kommer det sista att gipsas där och sen i nästa vecka ska det kaklas om allt går som det ska. Det innebär att min ljuvliga glasveranda inte är så ljuvlig än, utan den ser ut så här:
Vilken tur att jag begåvats med så livlig fantasi att jag hela tiden ser allt det här så som det ska bli och inte nödvändigtvis som det är just nu.
Har du behov av sågspån så hör av dig!
Annars, kram på sig, Helena
